1 Det är en ros utsprungen
Av Davids rot och stam,
Av fäderna besjungen
En ros i Juda land,
En blomma skär och blid,
Mitt i den kalla vinter,
I midnatts mörka tid.

2 Om denna ros allena
Ljöd förr Jesajas ord,
Att född av jungfrun rena
Han frälsa skall vår jord.
Av Herrens nåd och makt
Oss detta under skedde
Som oss profeten sagt.

3 Den späda rosen fina
Som doftar salighet
I mörkret skall den skina,
Besegra dunkhelhet.
Sann Gud och mänska sann,
Oss arma mänskor frälsa
Från synd och död han kan.

4 O Jesus, dem som klagar
I denna jämmerns dal
Nu med din hjälp ledsaga
Till himlens högtidssal.
Ja, i din Faders hus
Lät oss dig evigt lova
I salighet och ljus!