1 Hemma, hemma, få vi hvila
Efter slutad kamp och strid;
Hemma, hemma hos vår Fader
Väntar oss en evig frid!
Därför gladt framåt, I bröder,
Löftesordet sviker ej,
Och vi kämpa icke heller
För ett ovisst mål, ack nej!

2 Målet ligger ju främför oss,
Vägen är ock ej så lång,
Fast den går i djupet neder
Och i mörker mången gång.
Jesus slaget sig igenom,
O hvad tröst för oss däri;
Genom honom, genom honom
Öfver vinna också vi!

3 Därför upp, I trötta händer,
Upp, ja, upp, I matta knän,
Och i mörka otrostankar
Och I tvifvel, viken hän!
Ordet säger ju, att tiden,
Väntans tiden  är så kort,
Fastän våra arma hjärtan
Glömma det beständigt bort.

4 Litet mera eller mindre
Utaf jordens nöd och lust,
Det betyder ju så föga,
När vi hunnit hemmets kust.
När vi frälsta se tillbaka
På vårt korta vandringståg,
Hvad, om lietet mera solsken
Eller moln däröfver låg?

5 Hemma få ci ändå hvila,
Hvila ut i Jesu famn
Efter alla vedermödor både
Med och utan namn.
Där skall ingen fruktan vara,
Ingen oro, ingen nöd,
Ingen frestelse och plåga,
Inga tårar, ingen död.

6 O, så låt oss ej förtröttas,
Låt oss, medan än är tid,
Verka Herrens verk på jorden,
Om ock under mycken strid,
Ty på mödan följer hvilan
Som en ljuflig nådelön,
Och vårt verk är ej förgäfves,
Då ju Herren hör vår bön!

7 Hemma, hemma få vi hvila,
Vare det vårt fältrop här,
Medan striden ännu varar,
Ja, när den som heatst är!
Låt oss ropa till hvarandra,
Hvar vi mötas, hvad oss sker:
Hemma, hemma få vi hvila!
O, hvad vilja vi då mer?